Alltså, dessa jävla parkeringsbekymmer varje gång. Jag tänker inte ta bussen, jag tänker inte göra det oavsett. Bara för att det är så här ska jag vara lika envis och jävlas tillbaka. Jävlas tillbaka med vem och vad vinner jag på det? Det är oviktigt. När det går emot går jag emot ännu hårdare. Tur att pappa finns och ställer upp i alla fall, i spöregn som solsken.

För att fortsätta mitt positiva inlägg såhär på förmiddagen.. när jag vaknade i morse kändes det som att någon hade slagit av näsbenet på mig. Kliver upp och tittar mig i spegeln. Jag möts av en finfin liten finne mitt på näsroten, gott. Med positiv anda vill jag även tillägga att jag nog är på väg att bli sjuk, igen. Huvudet dunkar och halsmandlarna värker, härligt att bli sjuk lagom till påsk :) (IRONI)

Glad påsk, eller något.