Det kändes faktiskt bättre ett tag, jag lyckades förtränga det, låtsas som att det inte fanns. Nu har verkligheten kommit ikapp mig och det känns lika tungt igen. Även om jag vet hur situationen ser ut och det värsta redan har skett så trodde jag faktiskt aldrig att du skulle göra så. Du säger att du inte vill såra mig mer än du redan gjort, ändå var det precis det du gjorde i tisdags. Det kan inte gå in i min hjärna och absolut inte i mitt hjärta, men du har visat ganska tydligt vem som betyder mest och kommer först. Jag kan egentligen inte klandra dig, men det gör så ont, jag tror inte att du kan förstå.

Det finns ingenting du kan göra, så länge du inte har möjligheten att vrida tillbaka tiden tre år.. Allt jag ser framför mig när jag drömmer, vaknar och tänker är bilden av er när ni kysser varandra. Klumpen i magen är tillbaka och jag mår illa..