2008-01-04 | 13:58:14
Att jag ens
Egentligen förstår jag inte ens varför jag tillåter mig själv. Minsta lilla glädje eller hopp krossas lika snabbt igen och det gör lika ont som förut. Det är ingen idé men ändå plågar jag mig själv, jag kan inte sluta tänka, jag kan inte sluta drömma. Jag är så dum som tror, men jag vet inte annars vad jag ska göra. Förvirrad är bara förnamnet, jag förstår ingenting. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte tänka, jag orkar inte känna mer! Allt var så lätt förr, jag vill bara att allt ska vara bra!
0 Kommentarer