Det går lite upp och ner nu, men det är fortfarande jättejobbigt. Försöker att inte tänka på det så mycket, men allt påminner mig så himla mycket.

Igår tog mamma bort kattlådan och matskålarna, det känns jättekonstigt. Har väl börjat fatta nu att han är borta på riktigt, konstigt, men så är det..Och det gör mig så himla ledsen.

Jag har fått jättemånga väldigt fina kommentarer och jag tackar så hemskt mycket för dom! Visst känns det jobbigt, men jag finner faktiskt en viss tröst i era kommentarer, så tack än en gång! Det är skönt att folk förstår och vet hur det känns...