Du var personen som betydde mest!
Jag finner inga ord, men ändå måste jag... Den person som har stått mig allra närmast, som betytt mest, som jag älskat över allt annat och som jag litat blint på, är också den personen som sårat mig mest. Mer än jag någonsin trodde var möjligt. Du har ljugit och gått bakom min rygg, hur kunde du? Efter nästan tre år tillsammans trodde jag att jag kände dig, uppenbarligen hade jag fel.
Alla visste om detta, alla utom jag! Jag känner mig så förnedrad och förödmjukad så det finns inte. Jag har gått runt här som en idiot och inte fattat någonting, dina sms och samtal vilseledde mig totalt. Bra jobbat! Jag frågade dig redan när vi var tillsammans, du kunde ha sagt det rätt ut. Att du dessutom gick bakom min rygg och träffade henne i smyg när vi fortfarande var tillsammans, det är helt ofattbart. Jag kan inte tro det, jag kan inte tro det om dig! Jag fick höra allt från min bror, du kunde inte ens säga det själv. Min bror var dessutom helt förstörd, han förstod hur ont detta skulle göra.
Jag vet inte vad som är värst, förnedringen att det är min lillebrors allra bästa kompis och tidigare stora kärlek som vi tillsammans har umgåtts med, eller att du helt samvetslöst gått bakom ryggen på mig. Det är så mycket jag fattar nu som jag inte gjorde då. Hur du betedde dig, hur du behandlade mig. Allt blir plötsligt så himla klart.
Du har fått mig att känna mig som en värdelös idiot. Jag har aldrig tvivlat på dig, jag har alltid varit bombsäker och litat på dig till 110 %. Senast dagen innan jag fick reda på allt detta stod jag och försvarade dig, jag visste väldigt väl vem du var, vad du gjorde eller aldrig skulle göra, vilken fin människa du var. Jag misstog mig uppenbarligen totalt. Efter tre år tillsammans hade jag aldrig kunnat föreställa mig det här!
Dag efter dag går jag runt med en stor klump i magen, mina tankar fylls hela tiden med denna skit. Jag känner mig så sviken, sårad, förbannad, förnedrad... Egentligen så finns det inga ord som beskriver hur det känns.
Jag trodde att dessa tre åren förtjänade ett värdigt slut, att du ens gör såhär säger en hel del... Jag trodde jag betydde mer för dig, att jag var värd mer än såhär.
"Hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn".
Detta var väl allt för mig, visste inte vad jag skulle göra.. Var tvungen att få ur mig mina tankar och aggressioner på något sätt.
:(
tungt.
Fan tårarna fylls i mina ögon , jag vet verkligen exkat vad du går igenom , fick gör det jag med baa att det var min bästavän han gjorde samma grej med. :(
Det kommer gå fram och tillbaka men mitt råd till dig är att tänka på det och gå igenom de tills du spyr på de för då har du bearbetat de och kan gå vidare, om du förtränger det så kommer det upp nör du minst anar det och det gör ont som fan !
Ta hand om dig!