2008-01-31 | 19:40:06
Patetiskt
Sötnos, så gulligt att man smälter.Det är på rätt väg, men det betyder inte att det är lätt. Bakslagen kommer titt som tätt..
2008-01-28 | 22:59:22
Jag vill vinna!
Nu är jag med och tävlar om en fin väska från Friis Company, gör det du med! :)
(Tryck på bilden för att komma till tävlingen..)
2008-01-17 | 20:51:13
Nostalgi
Tur att det finns
bra minnen också, som lättar upp lite i det dystra :) Dock vet jag inte hur bra det är egentligen...
2008-01-17 | 17:54:10
Jag hittade..
Hittade precis min
gamla blogg. Haha, några goa nostalgiska tillbakablickar skadar väl inte. Två år senare skriver jag fortfarande om samma sak, haha. Det är nästan skrattretande :) Kul liv man har, stampar på samma ställe som för två år sedan, härligt att tiderna förändras och blir bättre!
2008-01-16 | 20:29:58
Ensam
Ensamheten är nog värst, den kan jag inte vänja mig vid. Det var tre år sen jag var ensam på detta sättet, men då mådde jag inte dåligt av det. Dessa tre år har fått mig att glömma hur det känns att vara ensam, att veta hur och vad jag ska göra. Innan kunde ensamheten vara skön, om jag valde den själv för en stund. Innan kunde jag behöva ensamheten då och då, det kunde vi båda. Nu är det ofrivilligt och tommare i mig än någonsin tidigare.
Dett finns inget att se fram emot, ingen att anstränga sig för, ingen att dela sin kärlek med, ingen att komma hem till längre. Ska jag vara ärlig så finns det inte mycket som känns meningsfullt längre. Dag efter dag, det är hela tiden samma visa. Samma rutiner och tankar. Livet går vidare men det blir fan inte bättre. På dagarna är det oftast okej, men det är på kvällen när jag är ensam det är som jobbigast. Det är då jag tänker som mest, det är då tankarna jag trängt bort under hela dagen sakta tvingar sig fram igen. Det är dessa tankarn som håller mig vaken om nätterna och plågar mig i min ensamhet.
Det känns som ett öppet sår där det hela tiden strörs salt, det svider. Jag vet men kan inte låta bli.
2008-01-13 | 19:40:02
Tävlar om fina örhängen!
Bloggerskan
Kenza och smyckesshopen
Cocoo.se har just nu en tävling som jag deltar i & skulle vilja tipsa er om! Man kan vinna superfina bamboo-örhängen! De finns i 3 olika former (runda, hjärtan & trianglar) & i 3 olika storlekar (S, M & L) och kostar 125kr, 145 kr eller 165 kr. Gå in på
Kenzas blogg & var med och tävla du också! Dessutom så får ni 20 % rabatt hos
Cocoo med koden KENZA, gället t.o.m. 24 januari.
2008-01-13 | 13:27:18
Sakta men säkert..?
Det går upp och ner samtidigt som det långsamt går framåt, men det går i alla fall. Jag får helt enkelt göra mitt bästa och försöka begränsa mina tankar, det funkar inte annars.
2008-01-09 | 17:05:45
.
Efter regn kommer solsken?
2008-01-07 | 11:41:32
. . .
Första natten på länge nu som jag har sovit bra, visst har jag drömt men jag vaknade i alla fall inte med en klump i magen. Hoppas verkligen att allt vänder nu. Vägen är lång - men själv eller ej, jag ska klara det oavsett.
2008-01-06 | 14:54:18
Det är tungt
Vi såg mirakel i en hopplös tid
När modet brast där tog vår kärlek vid
Det var vi som brann i natten
Du och jag som sprang mot allt
Det var vi som stod för skratten
Det var vi mot rubb och stubb
2008-01-06 | 00:53:16
What hurts the most
Det gör såå ont att se..
2008-01-04 | 13:58:14
Att jag ens
Egentligen förstår jag inte ens varför jag tillåter mig själv. Minsta lilla glädje eller hopp krossas lika snabbt igen och det gör lika ont som förut. Det är ingen idé men ändå plågar jag mig själv, jag kan inte sluta tänka, jag kan inte sluta drömma. Jag är så dum som tror, men jag vet inte annars vad jag ska göra. Förvirrad är bara förnamnet, jag förstår ingenting. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte tänka, jag orkar inte känna mer! Allt var så lätt förr, jag vill bara att allt ska vara bra!
2008-01-03 | 11:12:09
Så trött på allt
Sovit riktigt dåligt inatt, vaknat flera gånger och hoppats att allt bara skulle vara bra. Jag är så trött på denna skiten att jag tror att jag spyr snart, jag kan inte ens stänga av när jag sover. Mardrömmen förföljer mig överallt samtidigt som jag ständigt påminns om att det faktiskt är den som är verkligheten. Jag kan inte få bort bilden av er på nyår från min näthinna, trots att jag vetat det innan så var det så svårt att fatta. Innan har jag inte sett det, nu såg jag det med egna ögon och det kändes som ett slag rakt i hjärtat. Jag vill inte...
2008-01-02 | 09:17:38
Sanningen svider
Det kändes faktiskt bättre ett tag, jag lyckades förtränga det, låtsas som att det inte fanns. Nu har verkligheten kommit ikapp mig och det känns lika tungt igen. Även om jag vet hur situationen ser ut och det värsta redan har skett så trodde jag faktiskt aldrig att du skulle göra så. Du säger att du inte vill såra mig mer än du redan gjort, ändå var det precis det du gjorde i tisdags. Det kan inte gå in i min hjärna och absolut inte i mitt hjärta, men du har visat ganska tydligt vem som betyder mest och kommer först. Jag kan egentligen inte klandra dig, men det gör så ont, jag tror inte att du kan förstå.
Det finns ingenting du kan göra, så länge du inte har möjligheten att vrida tillbaka tiden tre år.. Allt jag ser framför mig när jag drömmer, vaknar och tänker är bilden av er när ni kysser varandra. Klumpen i magen är tillbaka och jag mår illa..
2008-01-01 | 14:57:06
Undebara nyår
Jag trodde att jag hade fattat, men ändå gjorde det så himla ont. Jag kan helt enkelt inte hjälpa hur jag känner. Men att se er två tillsammans, det gjorde så himla ont i hela kroppen. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, det är ingen som förstår. Jag förstår inte ens själv. Förra året var det jag, inte hon. Förra året var det vi på tolvslaget, detta året var det bara jag. Tiden går så himla snabbt. Dessvärre tar den längre tid på sig att läka sår.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill inte tänka mer. Jag vill bara stänga av.
Nyårsafton är så jävla överskattat, tur att det bara är en gång om året.
