Tankegång
God jul
Hoppas ni har haft en bra julafton, jag önskar er en god fortsättning!
Kraam
That that don't kill med can only make me stronger
Det man inte dör av kan bara göra en starkare .
När hjärtat inte lyder hjärnan...
Det är så jobbigt. Hjärtat säger en sak, huvudet en annan. Jag vet att jag måste följa mitt sunda förnuft, men det är så svårt när hjärtat gör så ont.
Jag vill bara vakna ur denna mardröm, skaka av mig allt som om ingenting har hänt. Jag orkar inte, jag vill tänka på något annat, bara vara glad.
Hela tiden blir jag påmind..
"Blott den kan bota kärlekssår som givit dem".
Tomhet
Det känns speciellt jobbigt nu när det närmar sig jul och nyår. Dessa högtider ska man tillbringa och fira med nära och kära, de man tycker mest och inte klarar sig utan. Jag påminns hela tiden om våra jular tillsammans, när vi hade det bra och jag var så lycklig, med dig. Nu känner jag mig bara så ensam och tom. Jag vet inte hur jag ska göra för att klara detta! Dagarna bara går och allt är fortfarande skit..
Min högsta önskan nu är att bara spola tillbaka tiden och leva i det som var så bra. Att aldrig låta detta ske..
Det är väl ingen idé att hoppas, du fick i alla fall göra ditt val. Jag får väl helt enkelt finna mig i situationen, hur svårt det än är..
Sanningen
Heidi har skrivit ett inlägg i sin blogg, det var så klockrent och sant att jag blev helt tårögd..
"Men om man älskar varandra och inte vill dra loss en pusselbit så tänker man ändå på vad man gör och säger. Dina val påverkar inte längre bara dig, utan er. Det konstiga är att man blir alltid sårad mest av dem man älskar."
En vecka sedan..
Jag är inte ensam
Vi är fortfarande tre: Jag, sorgen och saknaden
Mardröm
Först var jag bara så j*vla förbannad. Visste inte vad jag skulle ta mig till, bara gick runt och skakade. Nu känner jag mig bara så ledsen och hopplös hela tiden.. Från morgon till kväll är detta det enda som fyller mina tankar. Innan jag somnar på kvällen, när jag drömmer, när jag vaknar och resten av dagen. Hur mycket jag än försöker fatta vad som har hänt så kan jag inte göra det.
Du hade den största platsen i mitt hjärta, jag älskade dig mest av allt, du var min bästa vän. Jag trodde att jag om någon kände dig väl.
Det sista ville du knappt ta i mig, jag fick be dig att hålla om mig, inte ens då ville du. Nu förstår jag plötsligt varför och jag känner mig så himla förnedrad, värdelös och dum! Du gick bakom min rygg och jag förstod ingenting. Det var inte mig du ville ha, det var inte mig du ville ta i, det var inte mig du tänkte på.. Det var min lillebrors bästa vän, det var min lillebrors stora kärlek. Det var den tjej som var med oss och min lillebror när vi kollade på film och åt godis. Det var den tjej du körde hem flera gånger och lånade ut din jacka till. Det var denna tjej som du så samvetslöst träffade bakom min rygg. Det är för denna tjejen du gör såhär mot mig. Jag hoppas hon är värd det!
Du var personen som betydde mest!
Jag finner inga ord, men ändå måste jag... Den person som har stått mig allra närmast, som betytt mest, som jag älskat över allt annat och som jag litat blint på, är också den personen som sårat mig mest. Mer än jag någonsin trodde var möjligt. Du har ljugit och gått bakom min rygg, hur kunde du? Efter nästan tre år tillsammans trodde jag att jag kände dig, uppenbarligen hade jag fel.
Alla visste om detta, alla utom jag! Jag känner mig så förnedrad och förödmjukad så det finns inte. Jag har gått runt här som en idiot och inte fattat någonting, dina sms och samtal vilseledde mig totalt. Bra jobbat! Jag frågade dig redan när vi var tillsammans, du kunde ha sagt det rätt ut. Att du dessutom gick bakom min rygg och träffade henne i smyg när vi fortfarande var tillsammans, det är helt ofattbart. Jag kan inte tro det, jag kan inte tro det om dig! Jag fick höra allt från min bror, du kunde inte ens säga det själv. Min bror var dessutom helt förstörd, han förstod hur ont detta skulle göra.
Jag vet inte vad som är värst, förnedringen att det är min lillebrors allra bästa kompis och tidigare stora kärlek som vi tillsammans har umgåtts med, eller att du helt samvetslöst gått bakom ryggen på mig. Det är så mycket jag fattar nu som jag inte gjorde då. Hur du betedde dig, hur du behandlade mig. Allt blir plötsligt så himla klart.
Du har fått mig att känna mig som en värdelös idiot. Jag har aldrig tvivlat på dig, jag har alltid varit bombsäker och litat på dig till 110 %. Senast dagen innan jag fick reda på allt detta stod jag och försvarade dig, jag visste väldigt väl vem du var, vad du gjorde eller aldrig skulle göra, vilken fin människa du var. Jag misstog mig uppenbarligen totalt. Efter tre år tillsammans hade jag aldrig kunnat föreställa mig det här!
Dag efter dag går jag runt med en stor klump i magen, mina tankar fylls hela tiden med denna skit. Jag känner mig så sviken, sårad, förbannad, förnedrad... Egentligen så finns det inga ord som beskriver hur det känns.
Jag trodde att dessa tre åren förtjänade ett värdigt slut, att du ens gör såhär säger en hel del... Jag trodde jag betydde mer för dig, att jag var värd mer än såhär.
"Hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn".
Detta var väl allt för mig, visste inte vad jag skulle göra.. Var tvungen att få ur mig mina tankar och aggressioner på något sätt.
Fy fan för dig